Finlands roligaste studentkår

Arbete,Fritid,Hanken,Möjligheter,Studentkår,Studentkårsaktivitet,Studieliv,Studier

Peter Pan – syndromet

21 apr , 2017, 11.26 Hankeit

 

Jag ska börja med att vara ärlig: studietiden har varit, och är fortfarande, den absolut roligaste tiden i mitt liv. Här på Hanken har jag träffat personer jag annars aldrig skulle träffa, men som nu betyder mer för mig än jag någonsin kunnat tänka mig. Att vara kåraktiv har varit det bästa beslutet jag någonsin gjort, och min halare hör självklart till mina topp tre favorit-outfits.

Att nu endast ha gradun kvar; en avhandling som avslutar min skolkarriär och slänger ut mig i riktiga livet, bort från den härliga studietiden, känns därför inte bara vemodigt utan även snäppet skrämmande.

Som 24 år gammal har jag har gått i skola majoriteten av mitt liv. Allting började som sexåring med förskolan, varifrån det via låg- och högstadiet bar av till Brändö gymnasium, och slutligen raka spåret till Svenska Handelshögskolan. ”Njaa, jag har ju så mycket skola” har alltid varit den perfekta ursäkten då någon frågat om man vill ses, men man egentligen bara vill ligga hemma på soffan, chilla och se på Netflix, men samtidigt inte vill såra den andras känslor. Vad ska man sen då hitta på för vit lögn?

När släktingar på släktkalas frågar vad man vill bli som stor och man mumlar jagvetinte med munnen full med gräddkaka är ju svaret klichéartat, men ändå fullständigt ärligt. För väldigt många av oss känns det säkert som alla andra har en kristallklar plan för framtiden. De är klara att bli “vuxna”: erfarna, mogna, med klara planer och ambitioner gällande framtida arbete och specialisering. Själv sitter man där och kliar sig i huvudet samt funderar på om man ska täckas se på nästa säsong av Friends fast Netflix frågar dömmande “Are you still Watching?”. I min drömvärld åldras jag inte och studerar för alltid. Livet är sorglöst med fester, sitzer och zillis varje söndag. Då är tentveckor de största utmaningarna i livet, livet som studerande där man aldrig växer upp. Kanske dags för Hanken att ordna utbyten till Landet Ingenstans? Praktik på Kapten Kroks piratskepp?

Med slutbetyget i hand slängs man ut i vida, vilda och vuxna världen som den färskt nygräddade ekonomie magistern man är. Som en liten vuxen i en stor vuxenvärld borde man väl senast då veta svaret på vad man vill med sitt liv? Vem bryr sig då om tentstress när man har annat att fundera på som samarbetsförhandlingar, lyfta bostadslån, betala studielån, en ständigt åldrande finsk befolkning, politiska katastrofer, arbetslöshetskassor, föräldrapenning och lågkonjunkturer?

Jag måste väl erkänna att jag delvis lider av åldersnoja, men vem gör inte det? Då man utexamineras lämnar man en av sina största identiteter – eleven, den studerande – bakom sig och vänder blad till ett helt nytt kapitel i ens liv. Men istället för att oroa sig för framtiden kanske det vore bättre att bara slappna av och chilla. Andas ut och inse faktumet att problemen man själv tycker är oöverkomliga sist och slutligen endast är en fis i rymden. Nästan allting löser sig (nästan) alltid. Kanske är det dags att helt enkelt sluta bry sig för en stund, njuta av vårens ankomst och fokusera på molnets guldkant – det är ju vappen snart! Champagne, studentmössa och Havis Amanda i vårsolen är ju bara så roligt! Fast kanske är det sista vappen jag spenderar som studerande i vit halare… Nej just de, jag sku ju sluta grubbla över det.

// Christina Schauman

, , , , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *